Therese Gustafsson

Jag tror jag och Jonathan räddade ett liv inatt....japp its true.

Vi hade gått och lagt oss och låg och pratade i sängen en stund. Tillslut hade jag somnat iaf. Vaknar nån timma senare av att Jonathan försöker väcka mig. Han säger att det ligger en karl ute på backen och skriker. Tog ett tag innan det koppla vad han sa kan jag säga =)
Går upp och kollar ut genom förstret och där ligger det en man, mitt på backen precis utanför vårt hus.
Vi ser att han är klappkanon. Han försöker resa på sig men det går inge vidare alls. Vi hör hur han mummlar för sig själv. Dessutom har han lyckats kravla av sig jackan oxå. Så han ligger där i bara T-shirten.
Efter att ha kollat på honom i ca 10 min och dividerat hur fan vi ska göra kommer vi fram till att vi måste gå ut och hjälpa honom. Han kan inte bara där full som ett as när det är minus grader ute i bara t-shirt.

Jonathan går ut först och försöker prata med honom. Vi har kontakt genom mobilen så jag hörde precis vad dom sa. Han försöker få ur honom vart han har varit och vart han bor, men i hans tillstånd var det inte det lättaste kan jag säga. Han babblar dels om en massa annat skit.
Tillslut drar jag på mig kläderna och går ut jag oxå.
Frågar honom vad han heter och vart han bor. Tillslut lyckades vi få fram va han hette och hans adress. Lyckligtvis bodde han bara några meter ifrån oss.

Vi drar upp honom och vi leder honom till hans hus. Inte lätt med en karl som väger typ 100 kilo kan ja säga.
På vägen hittar vi hans jacka och en väska.
Vi försöker få ur honom vart han har sina nyklar oxå, men dom var spårlöst borta.
När vi kommer fram till hans hus var dörren tyvärr låst. Va fan gör vi nu tänker vi.
Lyckades iaf hitta hans mobil i jackan. Går igenom telefonboken och försöker ringa första bästa person.
Inge kul och behöva ringa och väcka främmande människor mitt i natten precis.
Inte hade han pengar på mobilen heller, som tur var hade Jonathan med sin.
Fick tag på några personer som lyckligtvis svarade. Men ingen kunde hjälpa.

Tack och lov fick vi ur honom nummret hem till hans föräldrar. Ringde direkt och tack gode gud för att dom svara kl 3 mitt i natten. Bad om ursäkt för att ja ringde mitt i natten och berätta att vi hade hittat deras son ute, utestängd utan nyklar och klappkanon.
Tack och lov bodde dom oxå på samma ort, så det tog bara tio min sen kom dom och hämta honom.

Gissa om jag kände en lättnad!!!
Tänk om vi inte hade gjort någonting. Då hade han antagligen somnat där ute mitt på backen och troligtvis frusit ihjäl!!
Hade han nu kvicknat till och tagit sig hem så hade han ju iaf inte kunnat ta sig in till sig. Och utan pengar på mobilen hade han ju heller inte kunnat ringa någon.

Usch hemska tankar. Men tillslut så slutade ju allt detta gott, tack och lov.

Tänk vad alkohol kan göra sån stor skada. Skrämmande. Livfarligt rent ut sagt.