Therese Gustafsson

Usch jag känner mig så frustrerad. Självklart tar jag på mig skulden själv för detta. Så himla typiskt mig. Ska alltid vara för snäll, ibland skulle jag bara vilja kunna slippa tänka så mycket. Fan...
Jag ringde till min hyresvärd och berättade vad som hade hänt. Efter en stund ringde en gubbe upp från förtaget som var här och tapetserade. Han ville ju självklart veta hur detta hade gått till. Och jag berättade.
Sen ringde han upp lite senare då han hade pratat med han som var här och gjorde arbetet.
Han sa ju att han bara hade gått efter ritningen som han hade fått.

Efter samtalet slog det mig en sak! Det var Jonathan som hade gått i till färghandeln och berättat vilken färg vi ville ha och så. Sjävlklart hade han sagt fel till dom vilken vägg den skulle vara på.
När jag kom hem frågade jag honom klart och tydligt: "sa du nu att fondväggen skulle vara vid sänggaveln?"
Då kom han ju på att han hade sagt fel.
Några timmar senare ringde jag till färghandeln och sa att min pojkvän hade sagt fel och att som skulle ändra.

Alltså är det ju färghandelns fel att detta mycket jobbiga har skett. Men ändå tar jag på mig skulden för allt.
Det är bara för att dom lät så sura när dom sa att du skulle komma imorn bitti (måste gå upp 6 igen....=(...) och göra om allt. Typ att okej för den här gången kommer vi och gör om allt fast det blir en massa extra arbete.

Varför ska sånt här alltid ske mig!!! =(

Va tycker ni? Är inte detta väldigt frustrerande.....kommer gå och grubbla på det här länge.
Men ja vet att hade jag inte ringt och klagat så hade jag stört mig på väggen i resten av mitt liv...